Matmarknad i Takua Pa

Takua Pa är en liten stad nordost om Khao Lak. Om söndagarna är det matmarknad där, och det vimlar inte av turister. Allt är galet billigt och känns skönt äkta. Wun frågade om vi ville följa med dit och äta och shoppa..

Hon, Montha, Tan och Piau-Piau skulle åka dit. Så vi hakade på.


Det vimlade av intressant och exotisk mat, men eftersom jag varit matförgiftad dagen innan så hade jag inte riktigt den rätta nyfikenheten på delikatesserna.











Jag smakade ett grillspett och köpte lite frukt. Det fick räcka. Som tur var kom vi till fler matmarknader senare under vår resa..

En Bamse med räksallad tack..

På grillkvällen upptäckte vi att ett av Eriks myggbett blivit större, och spritt sig så att det såg ut som ett stort eksem. Så dagen efter skjutsade Wun oss till Bang Niang, en liten ort norr om det som kallas Khao Lak City. Där fanns en bra läkare, som fixade salva och allergimedicin. Om det inte blev bättre skulle vi återkomma tre dagar senare... Det blev inte bättre, så vi åkte dit igen och Erik fick en spruta med kortison och antibiotika. Det tråkiga med hans utslag var att han inte fick bada på över en vecka, vilket gjorde att vi andra inte badade så mycket heller. En annan tråkig grej var att vi var tvungna att smörja kortisonsalva på dem morgon och kväll. Det gjorde nog väldigt ont, för Erik tvärvägrade, gömde sig, slog och sparkade för att slippa. Vi fick utveckla en strategi bestående av mutor. Glass, tecknat på tv, en Mentos, ananasdricka..

Vid stranden i Bang Niang kunde man äta lunch, och ta den där glassen som utlovades när doktorn skulle göra rent de ömma utslagen.


Man kunde även passa på att bada fötterna på stranden i Bang Niang. Praktiskt för den som inte får bada resten av kroppen..


Även lillayster gillade att doppa fötterna.

Sen lämnade vi Bang Niang och åkte in till Khao Lak City, där vi handlade lite förnödenheter, softade på ett kafé som tillhörde ett dykcenter, och som visade Hitta Nemo på en teve för Erik och serverade hyggligt kaffe och internet till Lena, så jag passade på att gå och klippa mig. Tog en kvart och kostade mindre än i Malmö..
På kvällen gick vi ner till ett ställe vid stranden för att äta middag. Det låg precis bredvid Fritidsresors skyddade svenskghetto Blue Village, och medan vi väntade på maten gick jag och Erik över dit för att smygkika på deras bisarra barnshow, som simultantolkades till finska av en hurtig tjej.


Jag är inte särskilt avundsjuk på de stackarna som stod i tjocka, varma dräkter i en halvtimme därnere. Kockarna på Blue Village såg också ut att tycka att det var lite märkligt att behöva stå och vänta på att Bamse och hans vänner skulle steppa av scenen till ungarnas glada tjut.


Erik tyckte förstås annorlunda. För honom var det kvällens höjdpunkt att få se sina serietidningshjältar på riktigt.


Underhållningen på Suwan Palms restaurang, där vi satt var ok. En trubadur slaktade Knocking on Heavens Door, Lemontree och ett gäng kända och bortglömda låtar.. Maten var okej, fast lite dyrare än uppe vid White Sands..

"Where there's a grill, there's a way"

En dag berättade Montha, som driver Pakarang Villa, att det med anledning av en lustig kanadensisk stamgästs ankomst skulle grillas lite på kvällen. Hon undrade om vi ville vara med, och om vi gillade seafood och öl. Klart vi ville.. Det dukades upp vid poolen..


Hölls lite picknick i gräset..


Och grillades räkor, bläckfisk och fina fiskar, som sedan serverades med olika såser. Vårrullar friterades också, till Eriks förtjusning.

Bra ställe helt enkelt. Åk dit istället för till nåt flådigt lyxhotell med europeisk buffé till överpris..

Fiske och fiskar

Om man går en bit längs vägen från vår bungalow vid Pakarang, och sedan norrut genom "djungeln" (en ganska bred grusväg där man utan problem kan dra en barnvagn), kommer man ut vid Coconut Beach, som ligger bredvid Ao Thong (eller White Sands, som den också kallas)


Där ligger fiskebåtar, och en restaurang som heter Boatyard. Det är en riktigt trevlig restaurang där man t.ex kan ta en flaska vatten när man är ute och joggar, med löftet om att man avser komma tillbaka och äta lunch där och då betala för den.. Man kan också äta riktigt fint för pengar som liknar det man köper en falafel för hemma i Malmö.


Ovan syns en snapper med röd curry. "Stimlajs" eller som det heter i vissa menyer "streamed rice", passar bra till en så chilihet kamrat.

Vid 7eleven, på andra sidan vägen, kunde man köpa fiskegrejer, så det gjorde jag. Hela kitet, från teleskopspö till drag, blänken, krokar och tyngder. Tror det slutade någonstans kring hundra spänn eller så. Sen gick vi förbi några taxichaufförer som visade hur det skulle gå till när man band ihop blytyngd, pärla och krok. De skrattade naturligtvis åt mig, dels för att jag är "falang", och dels för att jag ärligt talat aldrig framstått som någon storfiskare.. Men det är ganska mysigt att stå barfota och kasta lite även om man inte får någon fisk..