Häng

En liten bit ner på den underbara stranden Ao Thong (White Sands), får man massage för 300 baht (just nu ungefär 63 kr) i en hel timme. Efteråt kan man lägga sig i en hängmatta mellan några träd på stranden och läsa en bok, gärna nån svensk bok om någon som blivit mördad och poliser som åker runt och förhör folk och funderar över livet och döden..



Mellan varven kan man ta ett dopp och låta Erik prova att surfa på de små vågorna..
När man tröttnat (eller ens barn tröttnat på att man ligger och läser), kan man gå upp till närmsta ställe och dricka en kokosnöt.

Duck surprise

Vi blev skjutsade till en trevlig restaurang för att äta lunch redan den första dagen. Det var finfint. Jag tog stekt ris med bläckfisk, Erik tog några nudlar och Lena en sallad. Finfint. Vi träffade några pensionärer från Jylland som satt och åt, och stället verkade överhuvudtaget frekventerat. Mest av turister, men iallafall. Personalen var jättetrevliga, gav Erik leksaker att leka med medan han väntade på maten, och bar runt och gullade med Ellen. Vi käkade där fler gånger, och det var lika bra varje gång..

Nu var det ju så bara, att det låg ett ställe bredvid. De hade något på menyn som det andra stället saknade. "Today's special - duck". Så för omväxlingens skull så testade vi den restaurangen istället en av dagarna. Att jag alltid tjatar om att man ska gå till välbesökta restauranger, glömde jag väl bort tillfälligt. Inte hade vi sett någon där de andra gångerna. Och att det stått om den där ankan redan en vecka tidigare borde väl också varit ett varningstecken..

Lena tog nåt vanligt, Erik tog en ananas med stekt ris, och jag valde ankan med tamarindsås. Därför blev jag lite besviken då jag serverades grillad anka med apelsinsås.. Badande i apelsinsåsen, och inte helt genomvarm gav den ett lite sunkigt intryck. Den var ju snyggt upplagd och så...


...men det var något som fick mig att låta bli att äta upp det sista.

Det hjälpte föga. På kvällen blev det många toalettbesök, och på det sista av dem kom ankan upp i en papperskorg också. Hela natten låg jag med frossa under filten, men redan dagen efter mådde jag bättre igen. Dock inte tillräckligt bra för att ha full aptit då vi svettades runt på en lokal matmarknad. Jag önskar att jag kunnat prova lite mer grejer där..

Ska vi hämta Thaimat idag?

Några förmiddagar stannade vi hemma och hängde i poolen. Erik visade vilket vattendjur han blivit. Med ett par billiga små gula simglasögon inköpta i KhaoLak City kan han dyka ner under ytan, hoppa från kanten och göra världens magplask, och rentav simma någon meter flaxande med armar och ben..
På lunchen har vi ibland åkt och hämtat mat på ett enkelt ställe vid vägen, mittemot 7eleven. Där kostar tre portioner mellan 120-250 Baht, vilket är typ under en femtilapp.


Papayasallad (som tam, starkt), pad thai, nudelrätter, ris, kyckling cashew.. Och en dag när vi kom dit, hade de fina kycklingbitar på grillen. Smakade fågel..


Själva köket inryms under ett palmbladstak (Eller som Erik uttryckte det, "Varför har de hö på taket här? Om hästarna kommer hit så vill de ju äta det.")



Här finns riskokare, grill och wokpannor. Och kryddor!

Taxi?

När vi ska åka några kilometer för lunch eller till stranden, eller som härom dagen till en marknad tre mil bort, så åker vi på ett flak till en pickup. Det är så man åker taxi häromkring. Känns säkert..


Oftast åker vi med Wun, som ibland har med sin tvåmånaders son Tan i en babysitter med kudde i passagerarsätet, eller sin 6-åriga dotter Piau-Piau, som Erik blivit bästa kompis med.


Piau-Piau går i skolan på vardagarna, men på helgerna har de lekt så mycket de orkat. Hon snackar thai och Erik svenska, men det funkar fint. Ibland har Montha, som driver hotellet, och Wun lurat med oss på ställen som de själva skulle åka till. Trevliga restauranger och så. Och Piau-Piau har ju velat hänga med Erik..

På fredagsmorgonen vaknade jag vid 5, och somnade om en liten stund, men sen blev det läge för en löprunda i omgivningarna. Ett trevligt och effektivt sätt att orientera sig och hitta bra vägar. Mitt fynd var en genväg genom palmskogen till stranden.


Frukosten består av bananpannkaka, ananaspannkaka, omelett eller scrambled eggs. Bacon om man vill, toast med sylt, kaffe och apelsinjuice.. Erik fick müsli med mjölk en dag, och vi frågade om de hade yoghurt. Det fick vi dagen därpå.


På fredagen gick vi via min genväg till stranden och längs med. Lunchen tog vi på Ao Thong beach hos Mr Nueng. Den killen är inte rädd för att vara med på bild. "Welcome Mr. Martin", hojtade han efter mig kvällen därpå, när vi var på väg till grannrestaurangen.

Vi bor på ett mysigt ställe som heter Pakarang Villa.
Bungalowen är basic. En bekväm dubbelsäng, tjock extra madrass bredvid, AC, dusch och toalett, TV (i onödan), kylskåp, safetybox, garderob och terrass. Rent och städat. Strax utanför ligger poolen, och den är också fräsch.
När vi slängt in vår packning och duschat av oss resdammet, gick vi till receptionen och frågade om vägen till något lunchställe. Genast kastade sig en av tjejerna (Wun) in i en Toyota Hilux (den absolut vanligaste bilen häromkring), med bänkar på flaket. Vi klättrade upp och blev skjutsade till ett bra ställe nära stranden, och hon frågade hur dags hon skulle komma och hämta oss. Denna service ingår tydligen i vistelsen här, och det känns ju onekligen lite lyxigt. Vi får knappt gå iväg härifrån utan att de frågar vart vi vill åka.

Erik åt nudlar med räkor, jag tog stekt ris med bläckfisk, och Lena gick all in och tog en kall sallad första dagen. Personalen kom med en massa leksaker till Erik som han fick leka med när vi väntade på maten, och de kom med en tallrik frukt (ananas, melon och banan) till efterrätt. Perfekt.


Sen tog vi en liten promenad ner till stranden innan vi blev hämtade.


På eftermiddagen tog vi ett skönt dopp i poolen, och sen var vi helt färdiga, men insåg att vi behövde äta en gång till, så vi blev körda till Boatyard vid Coconut beach. Där var maten också jättegod. Erik hann äta en vårrulle innan han däckade. Ellen sov och efter maten ångrade vi att vi bad att bli hämtade vid 19. Vi höll nämligen också på att somna båda två. Det var ett lidande att vänta nästan en timme, trots att vi beställde kaffe. Sen somnade vi vid 20-draget hemma i vår bungalow..

Vi lämnar kylan bakom oss...

Vi vaknade tidigt, och kanske inte fullt utvilade, med den nervositet som hör till de där sista skälvande timmarna innan det är dags att ta en taxi, och då man fortfarande har chansen att packa det man glömt. Då var det ju naturligtvis typiskt att vi samma morgon skulle få ett sms från resebyrån som berättade att flyget skulle bli två timmar försenat.


På Copenhagen Airport är en stor Hof inte som en stor Hof där jag brukar dricka öl.
Eftersom de var 75 cl stora, fick vi lite bråttom att dricka dem innan det blev dags att gå på planet.

Själva flygningen gick bra. Det var lite jobbigt att Ellen inte ville sova, men hon skrek iallafall inte en massa, som en del andra barn gjorde.


"Flygbranschens bästa underhållningssystem" i planets stolsryggar var linuxbaserat och buggigt. Förhoppningsvis var säkerhetssystemen framme hos piloten lite bättre skrivna.

När vi, med ett minimum av sömn, anlänt Phukets flygplats och hämtat våra väskor, trängde vi oss ut bland taximånglarna. Vi hittade ganska omgående Suki, som stod med en skylt med mitt namn på. Transporten till Pakarang skedde i en ny, bekväm Toyota, och vänstertrafiken till trots, tyckte iallafall inte jag att det var så obehagligt som man hört att det skulle vara att åka taxi i Thailand. Erik mässade i baksätet "Imse bimse spindel.." om och om igen, på övervarv.