Vi lämnar kylan bakom oss...

Vi vaknade tidigt, och kanske inte fullt utvilade, med den nervositet som hör till de där sista skälvande timmarna innan det är dags att ta en taxi, och då man fortfarande har chansen att packa det man glömt. Då var det ju naturligtvis typiskt att vi samma morgon skulle få ett sms från resebyrån som berättade att flyget skulle bli två timmar försenat.


På Copenhagen Airport är en stor Hof inte som en stor Hof där jag brukar dricka öl.
Eftersom de var 75 cl stora, fick vi lite bråttom att dricka dem innan det blev dags att gå på planet.

Själva flygningen gick bra. Det var lite jobbigt att Ellen inte ville sova, men hon skrek iallafall inte en massa, som en del andra barn gjorde.


"Flygbranschens bästa underhållningssystem" i planets stolsryggar var linuxbaserat och buggigt. Förhoppningsvis var säkerhetssystemen framme hos piloten lite bättre skrivna.

När vi, med ett minimum av sömn, anlänt Phukets flygplats och hämtat våra väskor, trängde vi oss ut bland taximånglarna. Vi hittade ganska omgående Suki, som stod med en skylt med mitt namn på. Transporten till Pakarang skedde i en ny, bekväm Toyota, och vänstertrafiken till trots, tyckte iallafall inte jag att det var så obehagligt som man hört att det skulle vara att åka taxi i Thailand. Erik mässade i baksätet "Imse bimse spindel.." om och om igen, på övervarv.